En ledig dag hemma hos oss kan se ut så här.
Jag vaknar vid 08:30. Runt mig ligger en hög med spinnande katter. Dags för morgonmys! Jag kelar och klappar dem minst 30 minuter och berättar hur fina de är. Vi diskuterar samtiden och livet, dagens agenda och framtiden. Gärna med pipig röst till min sovande äkta hälfts stora förtret.
09:00 när jag stiger upp sitter de givakt i köket och väntar på morgonmaten. När mättnad uppnåtts blir det morgongymnastik. De jagar varandra, brottas och klättrar på möblerna i vild frenesi gärna påhejade av mig med den pipiga rösten. En kruka eller annan antikvitet åker i golvet. Det gäller att ha sopkvasten nära till hands och nya loppisbesök inplanerade så det alltid finns något nytt att riva ner.
Någon halvtimme senare ligger de halvt avdomnade och trötta och sover någonstans i huset. Via kattluckan tar de eftermiddagsrundan ut. Inte sällan kommer de lite senare in med en levande mus som sedan jagas runt inomhus med samma frenesi som morgongymnastiken. Eller ännu värre, en fågel som de handlöst kastar sig efter. Som en följd av det åker ännu fler blommor i golvet innan man hinner få tag på fågeln och släppa ut den igen.
En gång satt en av våra gäster på toaletten och såg med stor förskräckelse ett mushuvud pressa sig in i springan under dörren på flykt från katten. Det ramaskriet skulle ni hört. Spännande för våra gäster men vardag för oss.
Vi lever som ett med naturen.
Många gånger rymmer de importerade mössen och gömmer sig någonstans i det gamla husets alla sprickor och skrymslen. Det märks exempelvis tydligt när man hittar små mushem bakom bokhyllorna när man möblerar om.
Efter den kraftansträngningen är det dags för katternas eftermiddagsvila och lagom till de vaknar är det kvällsmat. Först sin egen mat sen ska våra tallrikar också diskas. De drar sitt strå till hushållsarbetet. Och därefter ska de sova. Katter har verkligen ett stressigt liv... Tänk så otroligt många ställen de måste sova på under en dag.
Det här med den pipiga röstenär för övrigt för att katterna ska lyssna lite extra. Det retar dock gallfeber på min man som muttrar och tycker katter är katter och inga barn.
Men han deltog ändå på dopet...
För i somras, när senaste kattungen kom till oss, hade vi ett riktigt dop ihop med våra semestergästande vänner och deras barn. Det var klockringning med en gammal skolklocka, det var flaggviftning och diktläsning och "Den blomstertid nu kommer". Kattungen var full av förväntan och först förvånad över den stora uppslutningen, tills han upptäckte vattnet i dopfunten. Självklart fick nyförvärvet både för- och efternamn. Knas Jönsson heter han. Därefter var det paketöppning med presenter från nyutnämnda gudmor och gudmormor. Avslutningsvis dopfika ute i trädgården där lille Knas kunde återgå till att jaga fjärilar och leka med sin äldre bror Sune Mangs medan vi andra pratade med pipiga röster av bara farten ihop med kaffe och likör.
Crazy cat lady, jag?
Publicerades i tidningen Sydöstran den 6 mars, 2013 