Ja, som jag tidigare skrev var ju min plan att sy en 50-talinspirerad prom dress i finalen till Hela Sverige Syr. En riktig tylldröm! Finalklänningen var ju en av de utmaningar man fick planera hemma i förväg. Efter all planering jag gjorde vore det ju en skam att inte sy den.
Under planeringen ägnade jag mycket huvudbry åt att fundera på hur jag kunde förenkla den tillräckligt mycket för att hinna göra den klart men samtidigt tillräckligt lite för att den inte skulle bli tråkig på kuppen.
Min moodboard såg ut så här. Det var en klänning i den här stilen jag ville göra.
![]()
Jag var nere på Stoff och Stil i Malmö en hel eftermiddag och klämde på tyger, jämförde färger och funderade på upplägget. Det var därifrån vi fick välja tygerna nämligen. Jag fotograferade av en massa tyger och etiketter som jag tyckte om och slutligen blev det tygerna nedan jag valde.
![]()
![]()
Min första test var inte så fancy men jag insåg att med lite övning skulle jag kunna drapera ganska snabbt. En överdel med princessömmar var ett krav, samt att draperingarna gjordes individuellt före alla delar syddes ihop. Min tanke var alltså ganska lik Lisas i överdelen fast hon draperade med chiffong och jag skulle gjort det med tyll. Princessömmar skulle också underlätta för att anpassa passformen till en levande modell. Jag vet så här i efterhand att det var min brorsdotter Vilma som stod standby för att vara min modell. Hon var ju med i avsnitt tre av programmet i en intervju.
![]()
Nästa grej jag skulle behöva var en kjol med många lager tyll utan att det blev för bulkigt vid midjan. Flera lager som rynkats ovanpå varandra tror inte jag hade blivit så klädsamt trots att min tyll var väldigt tunn. 5 lager med tätt lagda veck + foder skulle funka kom jag fram till när jag körde mina tester. Här en skiss på hur jag ville ha siluetten.
![]()
Det var så långt jag kom i min planering före jag halkade ut i semifinalen. Nu när jag sydde klänningen hemma behövde jag inte tvära lika mycket i kurvorna för att hinna med och jag har lagt mer tid på detaljerna. Tyvärr hade jag inte den där speciella rynkpressarfoten hemma så jag la veck för hand, vilket så klart tog mer tid. Jag sjunger långsamhetens lov!
Den här tekniken kan lätt användas på alla överdelar med längsgående sömmar. Så här gjorde jag när jag sydde min finalklänning i rött!
Jag klippte ut mina delar i ett hallonrött twilltyg med lite stretch.
![]()
![]()
![]()
Sen började det roliga, själva draperandet av rätsidans delar. Men ja, utan den där pressarfoten var det lite mer tidskrävande. Jag nålade varje veck individuellt och höll koll med kritstreck så de skulle mötas snyggt mellan delarna.
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
Jag tråcklade ihop alla kjolens lager i överkant och nålade fast kjolen mot överdelen och sydde ihop allt. Sen sydde också en waist stay i midjan som håller ihop allt när dragkedjan ska dras upp. Jag valde en grövre dragkedja som kontrast mot det gulliga. Ni må tro att den sitter, klänningen. Ingen BH behövs. Allt stöd jag behöver finns i överdelen. Det är ingen klänning man har på sig när man ska äta julbord.
Här får ni en liten sneak peek. Jag är ledig idag och ska fotografera den bättre i dagsljus. Dessutom har jag lagt till en extra detalj som ni ska få se. Woop-woop!
![]()
Under planeringen ägnade jag mycket huvudbry åt att fundera på hur jag kunde förenkla den tillräckligt mycket för att hinna göra den klart men samtidigt tillräckligt lite för att den inte skulle bli tråkig på kuppen.
Min moodboard såg ut så här. Det var en klänning i den här stilen jag ville göra.
Jag var nere på Stoff och Stil i Malmö en hel eftermiddag och klämde på tyger, jämförde färger och funderade på upplägget. Det var därifrån vi fick välja tygerna nämligen. Jag fotograferade av en massa tyger och etiketter som jag tyckte om och slutligen blev det tygerna nedan jag valde.
Jag köpte med mig några bitar hem för att öva och skissa med. Det grova bomulltyget skulle bli stommen som höll formen, tillsammans med isydda planchetter då. Sedan skulle tyllen draperas på tygdelarna i livet. Tricket för att göra det snabbt var en speciell rynkpressarfot vi fått till symaskinen. När jag testade hemma gick det jättesnabbt och blev jämnt och snyggt.
Så här ser pressarfoten ut. Den ser inte mycket ut för världen men är suverän på att rynka tunna tyger.
Min första test var inte så fancy men jag insåg att med lite övning skulle jag kunna drapera ganska snabbt. En överdel med princessömmar var ett krav, samt att draperingarna gjordes individuellt före alla delar syddes ihop. Min tanke var alltså ganska lik Lisas i överdelen fast hon draperade med chiffong och jag skulle gjort det med tyll. Princessömmar skulle också underlätta för att anpassa passformen till en levande modell. Jag vet så här i efterhand att det var min brorsdotter Vilma som stod standby för att vara min modell. Hon var ju med i avsnitt tre av programmet i en intervju.
Nästa grej jag skulle behöva var en kjol med många lager tyll utan att det blev för bulkigt vid midjan. Flera lager som rynkats ovanpå varandra tror inte jag hade blivit så klädsamt trots att min tyll var väldigt tunn. 5 lager med tätt lagda veck + foder skulle funka kom jag fram till när jag körde mina tester. Här en skiss på hur jag ville ha siluetten.
Det var så långt jag kom i min planering före jag halkade ut i semifinalen. Nu när jag sydde klänningen hemma behövde jag inte tvära lika mycket i kurvorna för att hinna med och jag har lagt mer tid på detaljerna. Tyvärr hade jag inte den där speciella rynkpressarfoten hemma så jag la veck för hand, vilket så klart tog mer tid. Jag sjunger långsamhetens lov!
Den här tekniken kan lätt användas på alla överdelar med längsgående sömmar. Så här gjorde jag när jag sydde min finalklänning i rött!
Jag klippte ut mina delar i ett hallonrött twilltyg med lite stretch.
Sen overlockade jag alla delar för att de inte skulle frasa upp sig i all hantering med draperingen. Jag tråcklade ihop alla delar, provade för att kolla passformen och sprätte sen isär allt igen.
Här kommer ett tips. Istället för dyra planchetter kan man klippa lagom bitar från bordsunderlägg i plast. Det gjorde jag till denna klänning. Det öppnar dessutom upp möjligheter för en hel del specialstöd man kan göra i plagg eftersom man kan klippa formen själv. Jag sydde i mina hemmagjorda planchetter på foderdelarna i tygkanaler över sömmarna på foderdelarna. Jag lämnade plats för sömsmån både uppe och nere.
Sen började det roliga, själva draperandet av rätsidans delar. Men ja, utan den där pressarfoten var det lite mer tidskrävande. Jag nålade varje veck individuellt och höll koll med kritstreck så de skulle mötas snyggt mellan delarna.
Sen maskintråcklade jag fast dem runtom och klippte bort tyllöverskottet.
Sen var det bara att sy ihop de draperade delarna med foderdelarna som plastskenorna var monterade på. Skenorna hamnar på insidan mellan ytter och innerlager. Här var kjolen bara nåldraperad för att få lite känsla för slutresultatet. So far so good.
Sen var det dags för kjolen och eftersom jag inte var begränsad av tid här hemma ändrade jag min plan för den. Här är en skiss på de olika lager som den är uppbyggd av nu. Jag har försökt minimera lagren kring midjan för att få önskad siluett. Det är egentligen bara det yttersta lagret som bygger på där.
Det sista och yttersta tylllagret bestod av ett jättelångt rektangulärt tyllstycke som jag först delade upp i mindre sektioner. Sen rynkades och tråcklades vecken fast för hand. Det blev snyggast så. Kollade på Anne på Grönkulla och snyftade under tiden. Älskar Anne på Grönkulla. Parantes!
Jag tråcklade ihop alla kjolens lager i överkant och nålade fast kjolen mot överdelen och sydde ihop allt. Sen sydde också en waist stay i midjan som håller ihop allt när dragkedjan ska dras upp. Jag valde en grövre dragkedja som kontrast mot det gulliga. Ni må tro att den sitter, klänningen. Ingen BH behövs. Allt stöd jag behöver finns i överdelen. Det är ingen klänning man har på sig när man ska äta julbord.
Här får ni en liten sneak peek. Jag är ledig idag och ska fotografera den bättre i dagsljus. Dessutom har jag lagt till en extra detalj som ni ska få se. Woop-woop!
